دار بيبليون
Hur man äter och sockrets skadeverkningar, VisioConference av Lwiis Saliba via Zoom Onsdagen den 8 januari 2025
Att äta snabbt och nervöst är ett fruktansvärt misstag
Många pratar om vad man ska äta och vilka livsmedel som är hälsosamma eller ohälsosamma, men få forskare är intresserade av ”hur man äter”. Jag syftar här på den franske specialisten Pierre Pallardys bok ”Et si ça venait du ventre”. Hans anmärkningsvärda teori bygger på hans långa erfarenhet av terapi. ”När en människa når sextioårsåldern har hon redan ägnat mer än fem år av sitt liv åt att äta. Magen arbetar dag och natt och är i ständig aktivitet” (s. 41). Han är mer intresserad av hur människor äter än vad de äter. Han säger (s. 42): ”Att äta nervöst, utan aptit, snabbt och när som helst är ett av de mest fruktansvärda misstag man kan göra. Han citerar ett mycket betydelsefullt franskt ordspråk i ämnet (s. 42): ”L’homme creuse sa tombe avec sa fourchette” (Mannen gräver sin grav med sin gaffel), och i libanesiska ordspråk finns något motsvarande ”Le fils d’Adam creuse sa tombe avec ses dents” (Adams son gräver sin grav med sina tänder). Men de flesta människor förstår inte eller vet inte, vilket verserna i den heliga Koranen visar (Yusuf 12/26, Al-Ma’idah 5/103).
Det första rådet är att avstå från att äta snabbmat och undvika snabbmatsställen, eftersom snabbmatskulturen har lett till sjukhusinläggningar, som Pallardy (s.45) säger: ”En av de viktigaste konsekvenserna av snabbmat är att den utlöser sug efter cigaretter och excitatorer som kaffe och te, vilket genererar olika typer av störningar”.
Därför måste man äta långsamt, medvetet och inte ha bråttom (s. 50): ”Att äta långsamt är viktigt för att den andra hjärnan (buken) ska må bra. Maten ska aldrig sväljas snabbt utan att tuggas”.
Att äta långsamt är en urgammal buddhistisk föreskrift
Det är här författaren möter den samtida buddhistiske vismannen och munken Tich Nath Hanh (1926-2022), som kallade sitt meditationscenter ”the Clinic of Slowness” och lärde sina lärjungar att äta långsamt och i Mindfulness. Denna långsamhet bör inte begränsas till att äta i våra liv, utan snarare utsträckas till de flesta av våra aktiviteter i denna hastighetens tidsålder.
Att äta långsamt är ett grundläggande och urgammalt bud inom buddhismen, som går tillbaka till den salige Gautama Buddha själv. Han gav bland annat följande råd: ”Ät långsamt, lyssna till din kropp och låt din mage säga till dig att sluta, snarare än dina ögon eller din tunga.” (Saliba, Lwiis, Ainsi enseignait le Bouddha, 2:a upplagan, 2024, vers 31/1, s. 315). Buddha är kanske den äldste vise som har rekommenderat och betonat behovet av att lyssna till sin kropp, vilket har blivit ett välkänt, vanligt och populärt råd i dag. Men det som fångar vår uppmärksamhet här är att han fokuserar på att lyssna på signalerna från magen som indikerar att den är nöjd och ber om att få sluta äta, snarare än signalerna från tungan eller ögonen. Syftet är utan tvekan att undvika frosseri, girighet eller frosseri. Tungan söker alltid smaken och njutningen av maten, inte det som är tillräckligt och tillfredsställande för kroppen, och ögonen söker njutningen av synen av mat snarare än det som kroppen behöver och är nöjd med. Signalen och budskapet från magen är därför fortfarande det mest korrekta inom detta område. Men de som är bekanta med och vana vid att lyssna till magens budskap när de äter är i själva verket mycket få, medan majoriteten av människorna förblir intresserade av vad tungan och ögonen njuter av.
Buddha har ett annat råd och rekommenderar att man ägnar sig åt mindfulness vid matbordet, han säger: ”När man äter en mandarin med mindfulness är man i verklig kontakt med den, och ens sinne är inte upprört av tankar på det förflutna eller framtiden, utan stannar i nuet. (Saliba, Lwiis, Ainsi enseignait, op. cit., vers 31/2, s. 316). Att vara uppmärksam när man äter var det första som Gautama Buddha lärde ut efter att ha uppnått upplysning eller Nirvana, enligt vad som berättas i hans biografi, som bevarats och återberättats av den buddhistiska traditionen.
Kost och utveckling av altruism
En annan viktig aspekt av mat är att varje måltid bör vara ett tillfälle att utveckla altruism och att tänka på andra, särskilt de hungriga och behövande. En sufisk berättelse från Zen Tales illustrerar denna lära.
Den handlar om ett sufiskt helgon som ville veta och uppleva skillnaden mellan himmel och helvete. I en vision fick han lov att stiga ner i helvetet och såg grupper av människor vid matbord,
och framför var och en av dem fanns matlagningsredskap (stora skedar) som han skulle använda men inte kunde på grund av deras överdrivna storlek, så alla satt där ledsna, förvirrade och brinnande av hunger.
När detta sufi-helgon steg upp till himlen såg han samma scen med bord och stora skedar med en enkel och uttrycksfull skillnad: var och en av dem som sitter vid bordet, med den stora skeden i handen, matar personen på andra sidan, och så blir alla mätta, och alla äter helt enkelt därför att var och en har tänkt på den andre och gett honom något att äta. Skillnaden mellan helvetet och himlen är altruism och öppenhet för andra och om man tjänar dem eller inte.
Jag minns här en övning som vi brukade göra på våra yogakurser i ett ashram i Indien, där vi alla skulle sitta vid ett bord och ingen fick äta själv, utan han var tvungen att ge mat till sin granne, och grannen var i sin tur tvungen att ge mat till honom. Vi tyckte att det var en rolig övning som fick oss att skratta, men den var mycket mer än så: den lärde oss att vara uppmärksamma på den andre, och kärlek är en fråga om uppmärksamhet. Se hur de två traditionerna islamisk mysticism och yoga sammanstrålar i de praktiska detaljerna för att utveckla altruism och omtanke.
Vikten av att slappna av när man äter
En annan viktig förutsättning är avspänning vid måltiderna, dvs. att inte äta med spända nerver (s. 49): ”Du måste äta vid bordet i en atmosfär av avspänning. Om du känner dig spänd är det en bra idé att göra några andningsövningar precis innan du äter. Och glöm inte att det är bra för synkroniseringen av båda hjärnorna att slappna av medan du äter.”
Det är också lämpligt att blunda en eller flera gånger under måltiden i några sekunder för att känna och mentalt slappna av i de delar av kroppen som är spända eller spända, eller att andas in djupt och andas ut länge, vilket kan hjälpa till med denna avslappning.
När det gäller valet av mat betonar författaren kvantitet och citerar den berömde schweiziske läkaren Paracelsus (10/11/1493-24/9/1541) som sa (s.68): ”Ingenting är gift, allt är gift, men giftet ligger i dosen”.
Denna formel liknar den som läkekonstens fader Hippokrates använde: ”Hellre en liten dos av det som är dåligt än en stor mängd av det som är bra”.
Sötma är ett modernt gissel
Författaren är dock mycket kritisk till betoningen av sockerarter och den höga konsumtionen av dessa och konstaterar (s. 75): ”Den mest populära smaken under medeltiden var surt, och i renässansens Europa var sötma nästan obefintlig. Enligt specialisterna var det först på 1600-talet, i och med att man började ordna maträtterna vid måltiderna, som det blev möjligt att skilja mellan sött och salt”.
Pallardy fortsätter med att konstatera (s. 75): ”Katastrofen med sockerreklam och marknadsföring går tillbaka till efterkrigstiden på 1950-talet”.
Enligt nutritionister har den mängd socker som konsumeras av en genomsnittlig person tiofaldigats på ungefär ett sekel (1920-2020). Ger inte denna oförklarliga och omotiverade ökning anledning till oro, särskilt som giftet ligger i dosen, som vi citerade från Paracels?
Minskad socker- och köttkonsumtion lindrar depression
Författaren citerar vetenskaplig forskning som bekräftar den negativa inverkan av snabbt absorberat socker och kött på det mänskliga psyket, vilket är värt att tänka på (s.151): ”En amerikansk studie av tusen interner i flera fängelser visade att minskning av snabbt absorberat socker, livsmedel som ökar surheten och rött kött lugnade fientliga stämningar, ångest och panik.”
Socker och kött leder till aggression! Så hur är det med deras fysiologiska effekter?
När det gäller köttets cancerframkallande effekt citerar Pallardy den franske professorn Henri Joyeux, en erkänd specialist på cancerbehandling (s.159): ”Undvik livsmedel som är rika på fria radikaler som oxiderar kroppen: kolgrillat kött och korv, som vi äter ända ner till de brända ändarna; kolgrillat kött har den cancerframkallande effekten av tusen cigaretter. Undvik också oljor som används mer än en gång och livsmedel som är gjorda av vitt mjöl: mjukt rostat bröd, pizzor, bearbetade desserter och överskott av mjölk och mejeriprodukter”.
Dessa värdefulla budord är värda att fundera över och omsätta i praktiken. Om förekomsten av cancer har ökat avsevärt i dag beror detta främst på våra nya, ohälsosamma och till och med dödliga matvanor, som vi fortfarande inte är medvetna om.